|
[tillbaka till skrivmenyn]
Ginko
Börja inte med papper och penna. Glöm datorn ett slag.
Grubbla inte.
Gå istället ut på en promenad.
Försök nollställa dig. Iaktta, lyssna, känn - var vaken och öppen för det som kommer i din väg. Använd alla sinnen. Stanna upp ibland. Små förändringar, spår av skeenden, udda detaljer - lägg märke till allt. Låt dina sinnen leda dig. Låt dig överraskas eller vänta in...
Anteckna efterhand. Det gör inget om det bara är en samling lösa fragment. Bry dig inte om att fila på språket.
Se bara till att fånga sinnesintrycken när de är fräscha - var uppmärksam på det som finns och sker runtomkring dig. Det som kanske tycks säga dig något, väcka en aning...
Du kan redigera dina anteckningar och arbeta om formuleringarna senare. Nu gäller det att vara vaken för ögonblicket - innan det är förbi.
Att ta en promenad ute i naturen för att hämta inspiration till en haiku kallas på japanska för ginko. Ginko är ett av haijins (haikudiktarens) vanligaste arbetssätt.
Trädstam tvärsöver
stigen som snöat igen -
det var här vi kom
Helga Härle
[tillbaka till skrivmenyn]
Skriv en haibun!
Om du gör en resa eller längre utflykt, kan det vara ett utmärkt tillfälle att skriva en haibun. Under resans gång, medan intrycken fortfarande är levande i sinnet, skriver du ner det du ser, känner, hör...
Haibun kan ha formen av brev eller en resedagbok - så här kan du röra dig fritt mellan iakttagelser, upplevelser och reflektioner. Kanske ryms även själviakttagelser.
Haibun klarar sig liksom haikun med ett enkelt språk, utan konstnärliga utsmyckningar. Viktigast är att vara vaken för det som utspelar sig inför våra sinnen. Ibland kan det bildas en eller flera haiku i en haibun: plötsligt ser du att den där meningen eller det där lilla fragmentet är fröet till en haiku...Kanske är det redan en haiku?
Haiku som uppstår i en haibun kan jämföras med det steg i processen då man lyckas ställa in ett mikroskop på precis rätt skärpa - och gör en spännande upptäckt...
En haibun samlar intressanta upplevelser. Ofta rymmer den flera haiku. Ibland mynnar den i en haiku, som i följande utdrag ur Bashôs skildring av Tada-templet:
Nog är det en ovanlig hjälm. Från visir till sidostycken har arabeskliknande krysantemumgirlander ristats in som sedan förgyllts. Drakhuvudet har fått två skovelformade horn som pekar mot skyn. Sedan Sanemori fallit lät Kiso no Yoshinaka sända sin trotjänare Higuch no Jiro till templet med denna hjälm och ett brev med böner. Allt detta står att läsa i tempelkrönikan.
Så ömkligt -
under krigarhjälmen
hörs en syrsas sång
Bashô
[tillbaka till skrivmenyn]
Vildskrift
Gör följande experiment: sätt dig ner med papper och penna. Skriv under några minuter ner vad helst som kommer dig för, i varje ögonblick. Håll pennan i oavbruten rörelse. Börja gärna med orden just nu, kanske bara en notering om vad som händer runt omkring dig, hur det känns att sitta där du sitter. Sen kan vad som helst komma upp: associationer, minnen - från igår eller från barndomen, framtidsbilder, tankar, reaktioner, citat...
Låta bara det som rör sig i det sinne strömma fram igenom pennan - det kan bilda ett sammanhang eller vara brottstycken och fragment, det kan vara logiskt eller vara galet. Bry dig inte om språket, skriv ner allt som kommer dig för, utan att stanna upp eller redigera.
Fastnar du, så kan du upprepa den mening du skrivit senast eller börja klottra och rita figurer, som man gör när man pratar i telefon.Snart börjar det komma nya ord, tankar, bilder...
Fortsätt på detta vis i fem minuter eller tio, tre eller trettio.
Först när den tid gått som du i förväg bestämt lägger du ner pennan.Om du vill kan du ställa en klocka på ringning.
Nu kan du läsa igenom det du skrivit. Stryk under de meningar eller ord som du tycker verkar vara intressanta. Har du tur finns i det material du har framför dig en haiku: ibland bildas en haiku spontant inuti själva vildskriften. Hittar du något du misstänker skulle kunna bli en haiku i
din vildskrift, kan det kanske bli en haiku om du prövar olika sätt att arbeta vidare med ett utkast: olika sätt att korta ner eller pussla och bygga om.
Följande haiku är ett utsnitt ur en vildskrift:
vi hälsar -
på väg åt var sitt håll
i svängdörren
Helga Härle
[tillbaka till skrivmenyn]
Skriva tillsammans
Ta var sitt papper och kom överens om ett gemensamt tema, exempelvis "tid" eller den årstid man just befinner sig i. Var och en skriver ner ett sinnesintryck eller en händelse (helst något självupplevt) som man förknippar med det valda temat. Kanske ett årstidstecken eller ett tecken på tidens gång...
Detta utgör diktens första rad, som helst inte ska ha mer än fem stavelser. Vik sedan papperet, så den första raden inte syns och lämna sedan vidare till nästa deltagare.
Nu skriver var och en ytterligare en rad på det papper man fått - återigen ett sinnesintryck eller en episod förknippad med temat. Denna gång får raden innehålla upp till sju stavelser. Vik sedan papperet igen, så varken den första eller den andra raden syns och lämna vidare till nästa deltagare.
På det papper man får nu skriver var och en ned en tredje rad, på motsvarande sätt som man skrivit de föregående - denna gång med runt fem stavelser.
Om ni vill kan ni fortsätta en runda till. Annars är det dags att vika upp era skapelser och läsa högt!
Några utkast till haiku kring temat tid som blev till på detta vis i en av mina skrivarkurser såg ut så här:
klocktickarnoja
försöker hinna ifatt
kranen droppar en liter
Missade tåget
Alla kommer till slut hem
klockan går före
Klockan tickar på
snabbt väver spindeln sitt nät
stoppa tiden nu
Vara här och nu
Tre timmar innan döden.
Mitt hår växer fortare
I de här exemplen märks hur detta sätt att skriva kollektivt, med vad man skulle kunna kalla för omedvetna skarvar mellan de enskildabidragen, gör att en del av de oväntade vändningar och övergångar som kännetecknar haikun ibland uppstår av sig själv. Då kan det plötsligt stå en del mellan raderna:
Blå himmel stark sol
midsommarstången lutar
havsvattnet kallare
var ett av de haikuutkast jag fick med mig från ett lantställe i Roslagen, sedan jag och några vänner roat oss en stund med vikhaiku...
Nu går det ju fortfarande att göra mer med de här utkasten. Exempelvis kan man experimentera vidare genom att klippa isär raderna och kombinera på nya sätt, pussla och bygga om...
Det finns även flera andra sätt att skriva tillsammans. Pröva exempelvis att skriva en kedjedikt som består av flera dikter som hakar i varann - en renga.
Pussla & bygga om
Flera av de tidiga japanska mästarnas haiku har blivit till genom att ett första utkast arbetats om. Det har hänt att diktaren inte nöjt sig med den första skissen, utan fortsatt med en till och en till... Ibland har ett uppslag gett upphov till en rad haiku.
Haikuverkstäder är en gammal, alltjämt levande tradition i Japan. I sådana kukaji eller fuyoh diskuteras även hur dikter som inte genast hittat sin form kan bli bättre. Det finns många olika sätt att arbeta om ett utkast och gå vidare med ett uppslag. Ibland medför de att du själv får en klarare bild av episoden som inspirerat haikun. Det är ungefär som att framkalla en film.
En mer allmän översikt över hur uttrycket kan förändras när en dikt arbetas om följer i slutet av detta avsnitt, men först några exempel på olika tillvägagångssätt:
- Flytta på rader i en dikt
- Blanda rader från olika utkast och ändra ordföljd
- Blanda ord mellan rader
- Variera raduppställningen
- Olika fortsättningar på samma begynnelserad
Flytta på rader i en dikt
Pröva vad som händer om olika rader i en dikt får byta plats:
vårregn -
paraplyer
i full blom
eller:
paraplyer
i full blom -
vårregn
Samma syn, men i olika följd och därmed olika upplevelser...
Dikten och variationen är min (Helga Härles) egen, likaså utkastet:
Tolv par strumpor
och en måne
på tvättlinan
Trots att iakttagelsen är densamma blir tonfallet och rytmen i slutversionen en helt annan:
På tvättlinan:
tolv par strumpor
och en måne
Ofta blir det mer studs i dikten när överraskningen kommer sist.
Låter man raderna byta plats händer det förstås att ordföljden blir konstig. Då får man jobba vidare och låta några av orden byta plats. Kanske handlar det även om att lägga till eller dra ifrån ett ord.
Blanda rader från olika utkast
Har man flera utkast kan man klippa isär dem rad för rad, för att sedan pröva hur sekvenser ur de olika utkasten kan sammanfogas till nya dikter.
Av utkasten i avsnittet skriva tillsammans skulle det gå att pussla ihop en nyskapelse som:
missade tåget
klockan tickar på
snabbt väver spindeln sitt nät
Kanske vinner den förresten på att man stuvar om raderna:
missade tåget
snabbt väver spindeln sitt nät
klockan tickar på
Blanda rader från olika utkast och ändra ordföljd
Om vi både blandar några rader från olika utkast i avsnittet "Skriva tillsammans" och flyttar om några av orden i raden "alla kommer till slut hem" får vi:
missade tåget
till slut kommer alla hem
- vara här och nu
Blanda ord mellan rader
Ett utkast som:
morgonljuset
en vit rektangel på dörrmattan
stort brev
kanske blir mer spännande som:
en vit rektangel
morgonljuset på dörrmattan
ett stort brev
Variera raduppställningen
Utkastet framkallar kanske en annan upplevelse om vi prövar med fyra rader istället för tre:
morgonljuset
på dörrmattan
en vit rektangel
stort brev
Ännu en variant blir denna tvårading:
en vit rektangel på dörrmattan
morgonljuset - ett stort brev
Låt vara att dessa sista två exempel kanske får ses som utvikningar från temat svensk haiku, även om den moderna amerikanska traditionen inkluderar både tvåradingar, fyrradingar och enradingar...
Olika fortsättningar på samma begynnelserad
Ibland kan den inledande raden inspirera till flera
olika fortsättningar:
Den korta natten;
i en stads utkant
öppnar en liten affär
lyder en haiku av Buson, som använt samma inledningsrad vid flera tillfällen:
Den korta natten;
fotspåren grunda
på Yuis strand
Även Shiki har arbetat med samma motiv:
Den korta natten;
i hamnen
dröjer ljusen kvar
Förändringar av uttrycket
När man möblerar om bland ord, rader och intryck i ett utkast, kan det hända att:
- rytmen förändras när den tysta punkten, kirejin, flyttas och får en starkare effekt
- ord som betecknar en detalj med särskild lyskraft blir än påtagligare när de kommer omedelbart före eller efter den paus som uppstår vid radbyte
- en överraskande vändning eller kontrast flyttas från andra raden till tredje - eller tvärtom, vilket ger en annan känsla
- ibland kan vändningen tonas fram, ibland tonas ner
- ibland visar sig ett ord bli överflödigt: man upptäcker vad som kan strykas, dikten blir smidigare i sitt uttryck.
Skala fram uttrycket
En haiku är kort, men säger mycket. Vi ska strax titta på några sätt att korta ner utkast som dessutom gör dikten mer uttrycksfull. Men först några ord om haikuns rytmiska flöde och hur det påverkar uttrycket. En haiku är inte ett osammanhängande telegram, även om många utkast mår bra av att strykas ner. Haikun innehåller ofta en kireji, en kort paus, vars effekt bygger på att resten av dikten hänger ihop rent rytmiskt, så den kan läsas med visst flyt. Ibland fungerar rytmen bättre om man stryker något ord, ibland fungerar den bättre om man tillåter sig ha något fler stavelser.
Redan den tidige haikumästaren Bashô kunde låta en haiku innehålla såväl fjorton som arton stavelser. En del nutida haiku klara sig även med färre än tio stavelser. Ofta får dikten mer spänst när den kortas ner. Pröva gärna att läsa diktutkast högt och utforska rytmen...
Skriva kort men uttrycksfullt - fyra tips:
1. Ord som går att undvara
2. Låt läsaren skapa bilden
3. Ögonblicket före tanken
4. Var direkt - undvik utsmyckningar
1. Ord som går att undvara
Vissa typer av ord går ofta att undvara och kan därför tas bort om en dikt behöver strykas ner:
- Var sparsam med adjektiv och adverb
- Ibland går det bra att klara sig utan artikel (en/ett)
- Använd sammansatta ord. Istället för att skriva snö i april, kan vi skriva: aprilsnö
- Undvik småord, exempelvis konjunktioner (och, som, men, ty, för, eller)
- Ord som ofta är överflödiga är "nu" och "plötsligt".
- Dikten blir mer omedelbar och kan paradoxalt nog ge ett mer plötsligt intryck utan ordet "plötsligt"...
2. Låt läsaren skapa bilden
Även haikuns bildspråk bidrar till det koncentrerade uttrycket. Egentligen använder haikun inte bilder: ögonblicket den fångar ÄR en bild. Det kan räcka att ställa två iakttagelser bredvid varann, två sinnesintryck som upplevs samtidigt och på något vis är besläktade med varann. Sambanden behöver inte påpekas i en liknelse - de finns där i alla fall. Istället för:
Skepp från Holland
med många segel
likt böljande moln
skriver Shiki:
Skepp från Holland
med många segel -
böljande moln
Förfarandet sparar utrymme och bidrar ofta till en starkare närvaro. I exemplet blir molnen lika verkliga som skeppen, de är inte bara liknelser. Vi ser mer, samtidigt blir det en mjukare rörelse i dikten.
När de sinnesintryck som återges i en haiku väljs med omsorg, kan två ting eller skeenden belysa varandra. Det kan även vara två sidor av samma ting eller skeende som återges:
Höstfält -
gräs som blommar
gräs som inte blommar
Chiyo
3. Ögonblicket före tanken
När vi blir överraskade händer det att en stor del av tankarna och reaktionerna först kommer efteråt - om så bara en bråkdels sekund.
Om en dikt fokuserar på själva haikuögonblicket och sparar på kommentarer och förklaringar blir den mer omedelbar - läsaren kommer rätt in i skeendet.
Blir stående
mitt på vägen denna kväll -
snön faller tätare
- Kitô
Situationen som återges kan inge en känsla av stillhet förundran, förtätning - utan att författaren nämner det.
Att enbart skissa upp det yttre skeendet räcker. Kitôs haiku framkallar ändå ögonblicket i dess helhet. Stämningen pratas inte bort genom förklaringar, dikten dröjer kvar...
4. Var direkt - undvik utsmyckningar
När de sinnesintryck som återges redan i sig kan fungera som bilder, behöver de inte snirklas in i bildspråk.
[tillbaka till skrivmenyn]
Från haiku till haiku
Några fallna pilblad
torrlagd den klara strömmen
här och där stenar
- Buson
Denna haiku som diktaren Buson skrev på 1700-talet, beskriver poetens upplevelse, men anspelar även på en berömd tanka som Saigyo skrev vid samma plats - flera hundra år tidigare:
längs vägen
vid en klar ström
i pilträdets skugga
rasten jag trodde
var kort
På 1600-talet, kom Bashô till denna plats och vilade i samma pilträds skugga. Även denna gång går tiden ofattbart fort. Innan han vet ordet av har ett helt risfält planterats:
sådden klar -
även jag lämnar skuggan
under pilträdet
Basho
Ett nutida exempel på en haiku som skulle kunna vara ett svar på en - eller flera - tidigare haiku, finns hos Madeleine Gustafsson:
Den uppskrämda sparvflocken:
en handfull löv, som virvlar
tillbaka till trädet
Denna dikt som återfinns i diktsamlingen "Vattenväxter" (1983), påminner onekligen om en av
Jan-Erik Volds dikter i "Spor, snø" (1970)
tre rimtäckta blad
i november, tre fåglar
som somnat i trädet
Gustafssons dikt kan även läsas som ett sent svar på en haiku av Moritake (1472-1549)
fallen körsbärsblom
syns virvla tillbaka till grenen...
en fjäril!
Givetvis kan även andra dikter än haiku inspirera till en haiku. Saigyos dikt om pilträdet var ju exempelvis en tanka...
På motsvarande vis kan även haiku inspirera till dikter som kanske inte är haiku - men nog så läsvärda. Följande dikt av Eeva Kilpi framkallar en liknande bild som Moritakes haiku, men tonen är en annan, mer berättande:
Började falla som ett löv.
Ångrade sig halvvägs ned,
förvandlades till en gul fjäril
och flög sin kos.
(tolkning Kerstin Holm-Lindqvist)
Att svara på haiku är ett sätt att skriva haiku.
Så läs gamla och nya mästare och låt dig inspireras!
[tillbaka till skrivmenyn]
© Helga Härle
| 