Att skriva senryu
Några angreppspunkter
Senryu är lika korta som haiku, men driver gärna med allt och alla. De återger scener ur tillvaron som på ett humoristiskt vis återspeglar mänskliga tillkortakommanden och kan även häckla systemfel i samhällsmaskineriet. Så nog finns det material, det är bara att se sig omkring:
sida vid sida
hans och hennes
datorer
skriver Tom Clausen*. Dikten illustrerar hur senryu precis som haiku bygger på en konkret situation som rullas upp rad för rad och gärna mynnar i en överraskning. Även Florence Vilén har sett sig omkring:
Prydliga tomter,
men skräpet kantar vägen
som ingen äger
Kontrasten mellan omsorgen om det privata och likgiltigheten inför det offentliga gestaltas tydligt i denna scen. Brist på helhetssyn och oförmåga att se sina handlingar i ett större perspektiv är en vanlig företeelse.
Senryu kan stundom frigöra sikten genom att vända på optiken. Det gjorde exempelvis den amerikanska poeten Margret Engle i några rader som publicerades strax innan USA inledde sitt krig mot Irak:
kriget närmar sig -
min lilla trädgård
drunknar i ogräs
En mycket fri översättning av "War on the way/I pull enormous weeds/out of my tiny garden" som dock använder samma skrivteknik som originalet. Två komponenter associeras löst med varandra: å ena sidan en konkret vardaglig situation (trädgården full av ogräs) som läsaren kan se framför sig och å andra sidan antydan om ett större sammanhang (kriget). Läsaren får själv tolka sambandet. Det gäller även i följande dikt av undertecknad:
Nordiskt vemod -
i vintermörkret lyser
Arlanda
"Nordiskt vemod" är ett ganska stort begrepp, inget man kan se framför sig - till skillnad mot ljusen från Arlanda. Det konkreta bryter av mot det abstrakta, det prosaiska (Arlanda, modern teknik) bryter av mot det finstämda (vemod). Den yttre uppbyggnaden är likartad, men sinnelaget skiljer sig från det som kommer till uttryck i Engles dikt.
Senryu behöver inte alltid vara bitsk, temperaturen kan variera från dräpande satir och kylig ironi till humor av det mer ömsinta slaget. Det kan dessutom vara en tolkningsfråga som i följande rader av undertecknad:
Stolt vajar
den svenska fanan
över snömodden
Vad har vi egentligen att vara stolta över? Den undran utgör diktens bitska sida. Istället kan man välja en annan läsning, då omfattas till och med snömodden av ömsint samhörighetskänsla… Kanske inte minst aktuell idag, när vi i klimatförändringarnas spår börjat sakna det vi aldrig trodde vi skulle sakna!
Självironi är ett vanligt förekommande drag i senryu, som här hos Maria Burman:
Skarpt ljus i provrum
för trånga byxor
Knubbsäl i vårsol
Mer sammansatt är känslan i följande dikt av genrens upphovsman, Karai Senryu:
Tjuven,
får fatt i honom -
det är min son
Kanske ett exempel på senryu när den är som bäst. Den ger inte bara upphov till ett ironiskt leende utan även till eftertanke och medkänsla.
Familjescener och nära relationer är ett tacksamt område för genren, nu som då. Här ryms även mer näpna scener, som Irene Carlssons:
Spelar spel
med barnbarnens regler -
alla vinner
Andra senryu kan handla om yrkesroller och arbetsliv, som följande dikt av Florence Vilén:
Maskrosen blommar
i den gamla stentrappan;
projektanställning
Sedan händer det ju även att människor faller ur sin roller, öppet eller i smyg:
motionärerna
på femkilometerspåret
ginar
noterar således Jan Dunhall. Exemplen på beteenden som faller under rubriken mänskligt, alltför mänskligt är många:
Klassträff -
i entréhallen halkar vi
in i gamla roller
skriver Jörgen Johansson (dikten återfinns i antologin Snödroppar, utgiven av Bokverket 2009). Roller, fasader, självbilder och de motsägelser de rymmer i olika sammanhang - yrke, familj, politik - visar sig ofta vara tacksamma ämnen för senryu. Som framgår ovan kan dessa humoristiska telegram handla om vad som helst: datorer, provrum, klimatförändring, projektanställning, motionsspår, klassträffar, etc. Precis vad som helst, allt vi människor ägnar oss åt! Den yttre formen är som haikuns, tre korta rader. Som framgår i exemplen ovan väljer en del poeter att dessutom räkna stavelser (5+7+5). Båda varianter kan fungera lika bra, huvudsaken är att rytmen känns naturlig. Många väljer att läsa sina utkast högt för att pröva vad som blir bäst.
© Helga Härle
Vänligen ange källan, www.haikurymden.se, samt Tidskriften Haiku (ur vilken flera av diktexemplen ovan hämtats) om du önskar citera materialet i din undervisning eller liknande sammanhang!
Senryutävlingen och en ny tävling!
Efterhand kom det in många spännande dikter till senryutävlingen. Trots att de ursprungligen aviserade priserna kompletterades med två specialpriser och ett särskilt haikupris, var det flera intressanta bidrag som inte rymdes på prispallen!
Värd att nämna är exempelvis följande finurligt återgivna iakttagelse av signaturen Lasho:
Tom parkbänk på en hylla ovanför välmatade duvor
En del av scenen lämnas åt läsaren att fylla i… Episoden har en ironisk underton, för nog kan det tyckas nesligt att en högst välmenande gest (att mata fåglar) får så trista följder!
Annika Strömbergs senryu handlar istället om välmatade konferensdeltagare:
Möte efter lunch proppmätta deltagare tänker fikarast
För några år sedan var ”hungrig” ett modeord i platsannonserna – här får vi ett exempel på motsatsen!
Iréne Carlsson har skrivit ett av de bidrag som inte rymdes bland de ordinarie priserna, men istället tilldelats ett specialpris:
Julaftonskväll pappa kör rally med sonens bilbana
Kanske har bilbanan varit en julklapp från pappa – och kanske är det inte ens sonen som önskat sig den, utan pappan? För att återuppliva ett eget barndomsminne eller för att förverkliga en gammal ouppfylld barndomsdröm? Det finns en inbyggd spänning i situationen som gör den intressant, den rymmer flera oväntade inslag och väcker många associationer. Till en början skulle man kunna tänka sig att det handlar om en frånvarande pappa, som istället för att fira jul med familjen är ute och kör rally. Sedan förstår vi att scenen utspelar sig i hemmet, men sonen tycks inte vara närvarande – nu kommer episoden att handla om temat barn/vuxenroller. Den kan tolkas på många sätt, här finns både en komisk och en lite sorglig underton.
Specialpris nummer två gick till Jan Dunhall, som bland annat lyckats få med en Jane Austen på originalspråk, en latte, en Ipod och en bortsprungen katt i sina sekvenser - läs mer om detta i nästa nummer av Tidskriften Haiku!
Överlag märktes en stor spridning i motivval bland de insända dikterna, vilket också varit ett av tävlingens syften. Gränsen mellan senryu och haiku är ju flytande, men säkerligen har rubriceringen ”senryutävling” bidragit till fler överraskningar än rubriken ”haikutävling” skulle ha gjort.
En poet vars tävlingsbidrag utöver en eller två senryu innehöll en rad haiku, varav flera behandlade konventionella motiv på ett okonventionellt sätt, medan andra känneteckades av oväntade motivval är Gunnel Björkström. Lägg därtill att alla tio dikter hon sänt in kännetecknas av föredömligt flyt i rytm och frasering. Således finns många skäl varför denna senryutävling utökats med ett särskilt haikupris, som alltså tillfaller Gunnel Björkström.
Läs gärna hennes dikter i Tidskriften Haiku, nummer 18!
Där publiceras och kommenteras även dikterna som vunnit de ursprungligen aviserade priserna i senryutävlingen:
Första priset gick till Mona Larsen, för senryun som inleds ”I butiksruden” (”I skyltfönstret”)
-
Andra priset till Hanne Hansen, för dikten ”Politikern”
-
Tredje priset tog Fredrik Persson hem, med dikten som inleds ”han promenerar"
Vårens senryutävling avgjord!
I februari aviserade haikurymden:
"Alla som är sugna på att fortsätta tävla och alla som är sugna på att börja får en ny chans. Denna gång är såväl haiku som senryu välkomna, men… de ska börja med antingen orden ”I skyltfönstret” eller ”Politikern” alternativt så ska någon av diktens tre rader innehålla ordet "promenerar". Det gäller alltså att skapa nya treradingar som anspelar på en av senryutävlingens vinnardikter! I övrigt är formen fri."
Inte en lätt match, ändå kom det in en rad spännande bidrag. Haikurymden kommer därför anordna en ny tävling, med deadline vid årets slut. Den kommer ha en öppen och en temabunden sektion.
Så fortsätt skriva, hämta inspiration och idéer i vår tokiga värld - och senryu och texter om senryu på exempelvis denna sajt!
Vinnare och favoriter från vårens senryutävling
Iréne Carlsson skickade in det vinnande bidraget:
politikern i blå skjorta pratar sig röd
En finurlig dikt med sting, som sig bör för en senryu. Röd av ansträngning, så kan man se politikern framför sig. Samtidigt väcker scenen associationer till politiska färgväxlingar, klädsel och tal ger då olika budskap. Finns där kanske också en anspelning på valaffischer med ljusblå text där ett parti som en gång tiden hetat Högerpartiet överraskar med att kalla sig för det nya arbetarpartiet?
Temat, politikens kameleontfaktor, känns högaktuellt i valtider. Det blir kanske ännu tydligare om man leker med att vända på dikten: "Politikern/i röd skjorta/pratar sig blå". En version som dock inte har samma studs som Iréne Carlssons version – även om det finns ett talessätt som lyder "ljuga sig blå".
Inte lika färgstarkt var Fredrik Perssons bidrag, som dock berör samma temaområde:
I skyltfönstret spelar politiker teater
Även denna senryu kännetecknas av att måla upp en konkret scen som det samtidigt ligger nära att tolka symboliskt. Däremot bjuder inte den sista raden på någon överraskning – skillnaden i uppbyggnad mellan de två dikterna är påtaglig!
"I skyltfönstret" var för övrigt den mest populära av de föregivna rader som tävlingsdeltagarna hade att välja bland:
I skyltfönstret hos frisören en långhårig hund
Återigen en dikt av Iréne Carlsson, där en situation utvecklas på oväntat vis. Stilmedlet hon använder sig av är återigen kontrasten. I politikerdikten var det kontrasten blå-röd, här är det mellan frisören som klipper människor men inte sin hund…Fast kanske rör det sig om en välvårdad afghanhund? I så fall ett sant frisörprojekt. Hursomhelst: även i denna senryu gäller löjet förväntningarna kring en yrkesroll.
Stämningen är en annan i andrapristagaren Gunnel Björkströms dikt:
I skyltfönstrets sol hopsjunket bland flugliken ett stearinljus
Sensommar, fortfarande semesterstängt, det har varit varmt och är något instängt över skyltfönstret som ingen brytt sig i på ett bra tag…Diktens precist frammejslade detaljer kan framkalla en hel film, det är brottstycken som lockar till att fylla i sammanhanget de skulle kunna vara tagna ur. Det är en suggestiv scen, laddad med undertext – och i det hänseendet tävlingens mest spännande bidrag.
|