Haiku. Förvandlingar
Svenska Haiku Sällskapet
Östasieninstitutet, Stockholm 2004

Antologi med 339 dikter av 103 nutida svenska poeter.
Spridningen bland bidragen är stor, både vad gäller teman och uppfattningen om haiku - en del är ganska vaga och de språkliga kvalitéerna varierar. För att få en bred bild av vad som är möjligt inom västerländsk haiku är det en bättre idé att titta på några av de engelskspråkiga antologier som ges ut av Red Moon Press. En del av Red Moon Press äldre antologier ligger för övrigt ute på Haiku Foundation - surfa gärna dit och ta en titt, där finns ett utmärkt digitalt bibliotek, helt gratis!

Japansk haiku - världens kortaste diktform
Lars Vargö
Carlsson, Stockholm 2003 (ny upplaga 2014)

Över 250 nutida japanska haikudikter i svensk tolkning. En pionjärgärning. Översättningsvolymer av detta slag är inte ens särskilt vanliga inom det engelska språkområdet. Vargö har dessutom skrivit en kunnig introduktion till den japanska haikuns historia, tekniker och regler. En källa att ösa ur.

Aprilsnö.
Hundra svenska och hundra japanska haiku: Suweden no haiku hyakku Nihon no haiku hyakku.
Urval: Kaj Falkman, Sten Svensson, Shimizu Tetsuo; Översättare från japanska till svenska: Lars Vargö
Podium, Stockholm 2000

Denna bok som tryckts med print-on-demand-teknik gavs ut av Svenska Haikusällskapet i samband med det japanska kejsarparets besök i Stockholm år 2000.

Månen i brunnens botten.
Tolkningar av japansk lyrik.
Lars Vargö
Carlsson, Stockholm 1995

Den första svenska utgåvan som innehåller flera av Bashos
haibun - lyrisk prosa med insprängda haiku - översatta direkt från japanskan. 
Lars Vargö är fil dr i japanologi och har även tjänstgjort som diplomat i Japan. Han har gett ut flera böcker om japansk kultur och litteratur.
"Månen i brunnens botten" med baksidesrubriken "Gränslös
japansk lyrik i det begränsade rummet" innehåller texter av en rad diktare, från Basho till den samtida poeten Makoto.
I antologin ingår även haiku av den tidiga mästaren Buson, samt Santoka - en av 1900-talets Basholärjungar.
Urvalet och de fräscha tolkningarna (inte som så ofta annars via engelskan, utan direkt från japanskan) ger en uppfattning om haikuns mångsidighet och tidlöshet. Här finns även haiku nedtecknade som tvåradingar och fyraradingar!

Vårregnets berättelser.
Japansk haiku i tolkning av Kaj Falkman
Legenda, Stockholm 1986

Klassisk japansk haiku, genomtänkt och elegant översatt. Vid sidan av de svenska tolkningarna återges de japanska originaldikterna: dels med japanska tecken, dels med latinska bokstäver för att ge en uppfattning om ljudbilden. Även om Falkman i likhet med många andra ofta utgått från Blythes engelska översättningar,finner intresserade läsare således en direkt ingång till originalen.
I förordet beskrivs dessutom några av de egenheter hos japanskan som bidrar till att haiku trots sitt begränsade format är en sådan rymlig diktform. Medveten om detta har Falkman sökt motsvarande möjligheter i det svenska språket. Inte minst den som vill skriva haiku kan därför ha utbyte av denna bok!

SHIKI.
Japanska haiku-dikter för fyra årstider
av Shiki Masaoka
Översättning Per-Erik Wahlund & Noriko Thunman
Förlaget Orienta; Raumo, Finland, 1998

64 dikter av den moderne mästaren Masaoka Shiki.
Ett lovvärt initiativ. Utan Shiki hade haikun inte varit vad den är idag. De japanska originalen återges med vacker japansk kalligrafi av konstnären Hiroko Kimura, samt med latinska bokstäver som illustrerar ljudbilden.
Att Shiki förordade ett okonstlat, naturligt språk återspeglas dock inte alltid i Wahlunds tolkningar. Noga med att alltid hålla sig till 17 stavelser, fördelade över tre rader enligt mönstret 5-7-5 (som alltså inte motsvarar japanskans 5-7-5 morae/onji) har översättaren ibland tappat blicken för rytmens funktion. En lätt konstlad diktion som gör vissa dikter onödigt svårbegripliga och skymmer haikuögonblicket istället för att lyfta fram det märks då. Likväl ger samlingen prov på en mängd läsvärda tolkningar.

Sparvens triumf. Klassisk och modern zenpoesi
tolkad och sammanställd av Casper Verner-Karlsson
och Lennart Nyberg.
Legenda, Stockholm 1984

All haiku är inte zen-influerad och det finns zenlyrik som tar sig andra uttryck än haiku. Men en bra haiku kräver en meditationsakt av läsaren, kanske inte för att bli förstådd, utan snarare för att kunna upplevas till fullo.
Denna samling innehåller således även en rad haiku. Tolkningarna är enkla och strama,översättarna har i likhet med de japanska originalens författare vinnlagt sig om såväl betydelsedjup som rytm.
Det välskrivna förordet innehåller även ett avsnitt som ger en god inblick i vad det är som gör en haiku till en haiku.

Natalie Goldberg
Skriva med kropp och själ.
Befria författaren inom dig.
Rabén & Sjögren, Stockholm 1992

Det nybörjarsinne och den fräschör i intrycken som är så typisk för haikun präglar hela denna bok.
"Upplevelsen av rymd" heter talande nog det kapitel som ägnas åt haikun. Poeten, skrivpedagogen och zenutövaren Goldberg har onekligen fångat något av haikuns väsen. Inspirerande!

Jan-Erik Vold:
Ingentings bjällror
FIB:s lyrikklubb, Stockholm 1980

Lyrik av Jan-Erik Vold, i urval och tolkning av Christina Hellman. Bland annat korta treradingar ur samlingen "Spor, snø", varav många med tydlig haikuprägel.

Sonja Åkesson:
Sagan om Siv
Stockholm 1974, Rabén & Sjögren

Att Sonja Åkesson har större kännedom om haiku än många andra svenska författare framgår av hennes egen inledande kommentar: "Likheten med den japanska haikun i Sagan om Siv hänför sig huvudsakligen till stavelseräkningen". Experimentet att enbart använda sig av korta treradingar för att berätta denna vardagssaga har dock även gett upphov till en och annan haiku. Det finns flera andra skäl varför denna bok är av större intresse än det mesta som getts ut i Sverige under beteckningen haiku.
Åkesson delar de japanska haikupoeternas förkärlek för ett avskalat språk och en rak skildring av situationen utan omskrivningar eller kommentarer. Samtidigt har hon gjort något helt eget av formen.
I denna verklighetssaga återfinns tydliga haikuögonblick, men vanligare är de treradingar som vetter åt den satiriska variant japanerna kallar för senryu. Vilket väl om något kan sägas spegla Åkessons författartemperament.

© Helga Härle